- men angelägen och upplysande. Författaren en finsk-estnisk kvinna berättar om esternas hemska öde, under och långt efter andra världskrigets slut. Hur landet våldtogs av först tyskar och därefter ryssar ända fram till 90-talet. Landet tömdes nästan på folk, som sändes till Sibirien och istället flyttade ryssen in i deras hem, som de i all hast fått lämna helt intakta. All frihet var borta och rädsla la sig som en säck över landet. Värst var kanske angiverimetoden som ryssarna utvecklade, med stor list genom att locka med bättre villkor och pengar.
Därtill den fasansfulla trafficking som frodades på det mest vidrigaste sätt. Det var nästan outhärdligt att läsa Oksanens realistiska beskrivningar. Allt detta hände i ett land nära Sverige. Alla balter väntade på att hjälp från väst skulle komma - men ingen hjälp kom. De fick klara sig själva. Så här i efterhand undrar man. Var det krigströtthet?
Så några ord om författaren. Helt klart har vi fått en ny härlig gudabenådad författare som har hittat en helt ny egen stil att skriva på och som genom att då och då gömma ett litet tips i meningarna gör att spänningen och överraskningarna håller sig till sista sidan.
Handlingen följer ingen kronologisk ordning, varför det ibland kan vara svårt att hänga med i handlingen.
En bok som är svår att lägga ifrån sig.
Brita - tisdagsgruppen
